Åkerö byhistoria

watch Förvandling från bondby till förort med affärs- och industricentrum

 

Byn som vi minns den från 1930-talet och framåt, nedtecknat av Gunnar Olsson, Gunnar Siljeman, Erik Nygårds och Olle Wiktorsson, mars 2004.

Den äldsta delen av Åkerö var tidigare omgiven av jordbruksmark som, så sent som 1930 talet och innan Järnavägens tillkomst, sträckte sig  fram till Gamla Siljansnäsvägen och på ett avsnitt ända fram till Insjövägen. Marken brukades då av ett tiotal bönder, som samtliga hade sina gårdar i, vad vi kallar, gamla byn och Södra Åkerö.

Fram tills nu har all denna jordbruksmark, med undantag av åkrarna längs Sjöåkersvägen och området söder om Knubbvägen, successivt bebyggts med villor och befolkningen har i det närmaste tredubblats jämfört med förhållandena på 1940-talet. Här har då hela Åkerö, begränsat av Insjövägen och inklusive Lisselby, medräknats.

Innan Järnavägen byggdes fick man, för att komma in till gamla byn, ta vägen som numera heter Färjvägen. För cyklister och gående fanns dock en genväg som gick från bron och ungefär dit Åkerövägen nu börjar och där det låg en liten byggnad som vi kallade ”Knappens smedja”.

För att ta den rätta vägen in till byn fick man alltså passera och runda Shell-macken, som i förändrad skepnad finns kvar på samma plats. I området runt macken fanns två livsmedelsaffärer – Åkeröboden och Bröderna Jacobssons – samt en tobaks-, godis- och tidningskiosk benämnd Haglunds kiosk. Efter att kiosken senare byggdes ut inrymdes även en liten kaffeservering.

I samma byggnad som Åkeröboden fanns Evert Holmers frisersalong och Siljans Slöjd som hade butik i gatuplan och tillverkning i källaren.

Slöjdverksamheten flyttades senare in i nybyggd villa vid Siljansnäsvägen och därefter till särskild byggnad bakom villan och där Thulls Motor idag finns.  När slöjdverksamheten, som drevs av Thore Nygren, upphörde övertogs lokalen av Erik Vestman som flyttade dit sin måleriverksamhet från Noret.

Vi minns också en byggnad, typ barack, som Knapp Elsa uppförde tätt intill vägen mot byn – idag motsvarande Färjvägen 1.  Här drev hon mat- och kaffeservering under en period innan Anders Lindén övertog lokalen för skrädderiverksamhet.

Vid brofästet hade Gustav Furuberg en godis-, läsk- och glasskiosk, med egentillverkad glass, som var öppen endast på somrarna. Då området, intill kiosken liksom älvstranden, fylldes med campare under midsommarhelgerna och att alla, som överhuvudtaget skulle över bron, passerade kiosken förstår vi att den var mycket strategiskt placerad.

Byn är känd för att den har varit en träffpunkt för många stora konstnärer och att de ofta vistades på Knubbgården. Detta medförde förmodligen att Wallén trivdes i byn och därför valde att bygga sitt hus och bosätta sig här tillsammans med Lilly Segerdahl som även hon var konstnär. Lilly fick dock inte bo i det pampiga huset utan fick nöja sig med en egen liten timmerstuga på gården.

I Walléngården verkar nu Stiftelsen Hantverk & Utbildning.

Andra konstnärer som vi minns har bott i byn är Hugo Alfvén, Sam Uhrdin, Harry Fahlstedt
och Valfrid Jönses. De två sistnämnda hade egna fastigheter och förblev Åkeröbor medan Alfvén och Uhrdin flyttade och efter en tid bosatte sig i Tibble.  Under sin tid i Åkerö bodde Sam Uhrdin på Nybergsgården som en gång i tiden byggdes och beboddes av konstnär Ivar Nyberg.

Även nu finns konstnärer i byn nämligen Erkers Marie Persson och Åke Lindemyr vilka bor grannar intill Åkerövägen.  Erkers Marie, som är i full verksamhet, är vida känd för sina målningar som återfinns som illustrationer i ”Sverigealmanackan”.  Åke har med ålderns rätt slutat måla men av hans produktion, som ofta avbildade fäbodmiljöer,  framgår hans skicklighet i att hantera färg och penslar.

Andra yrkesgrupper som representerades av bybor var t.ex. murare, snickare, skomakare, hovslagare, slaktare, stenhuggare, tunnbindare och ett förhållandevis stort antal skräddare.

På Estersgården hade Daniel Norman en snickeriverkstad i en byggnad som sedermera flyttades till Järnavägen där den kom att utgöra del av Normans bostadsfastighet. Lång- och vitskäggige Mod Johan Andersson hade skomakeri inne på Stålbogsgården och på Jönsesgården hade Jönses Karl Olsson slakterirörelse och försåg bl.a. tällbergshotellen med kött som han körde ut med bil. Slakteriverksamheten pågick från omkr 1930 och fram till 1939-40 då det blev bensinransonering.

Vid byvägen – Åkerövägen – byggde Gösta Näs en fastighet, någon gång på 1940-talet, där han hade måleriverkstad som efter en tid byggdes ut för att även rymma en billackering. Gösta drev verksamheten fram till sin död 1975.

Efter att i många år ha arbetat hos Mores rörfirma startade Erik Nygårds ett eget företag – ”Nygårds Rör”.  Han startade företaget 1967 och fortsatte fram till sin pension 1995. Till att börja med hade han sitt lager i ett uthus på Jönsesgården. Då Björkvägen byggdes, omkring 1970, revs nämnda uthus och Erik flyttade lagret till ett garage på fädernegården.

Vi minns också att det fanns två pensionat och en internatskola i byn. Skolan, för övrigt den första Waldorfskolan i Sverige, drevs på Björsgården av systrarna Runström.

Pensionaten hette Brangs pensionat, nuvarande ”Vita villan”, och Östervikens Pensionat. ” Vita villan”,  som under olika perioder fungerat som Husmodersskola, Turistgård, Ölpub och Zoo, är idag en renodlad bostadsfastighet.

Även Östervikens pensionat, som under en period var barnkoloni, är numera privatbostad.

Valde man att färdas längs Siljansnäsvägen passerade man företag som Harry Jonssons rör, Jones bilverkstad, Viktor Olssons  snickeri- numera Åkerö Snickeri AB, Käck o Hedbys smedja, Eliassons slakteri  och Åkerö Cementrörsfabrik. De två sistnämnda företagen finns inte längre men de övriga finns kvar och har stegvis utvecklats och modärniserats alltefter tidernas krav på effektivitet och lönsamhet.

Vid Siljansnäsvägen låg även, liksom idag, Åkerö skola. Från början fanns en skolbyggnad en lärarbostad samt ett utomhusdass med flera dörrar.

Tog man riksvägen  – nuvarande Insjövägen – söderut passerades ytterligare två bensinstationer,

Texaco som låg alldeles intill Bröderna Jacobssons och BP där Iwes Bil AB  nu ligger, samt Bröms Skinnskrädderi.

Järnavägens tillkomst, omkring 1936-1937,  innebar att flera företag etablerade sig vid vägen.

1944 flyttade Skoglunds Vulk från Noret till den då nybyggda anläggning som förutom gummiverkstad inrymde bensinstation – Esso.

Ungefär samtidigt med Skoglunds öppnades Sjöbergs bilverkstad, där Spar nu ligger.
Den gula tegelbyggnaden är ett synligt minne av Sjöbergs. På området, i nordvästra hörnet av nuvarande parkering, byggdes också en fastighet dit Stenbacks glas flyttade sin verksamhet från Noret. Efter att Stenback avvecklat firman flyttade ”Leksands Bygg” in i fastigheten.

Redins kopparslageri flyttade också sin verksamhet från Noret till nybyggd fastighet vid Järnavägen.

Erik Älvblom slutade sin anställning som möbelsnickare, hos Knutsén i Övermo, och startade mekanisk verkstad i källaren av sin bostad. Erik var mångkunnig och kunde lösa de flesta problem som han ställdes inför. Bl. a. minns vi att han själv gjorde sin första el-svets och att han var ganska ensam om att kunna svetsa i aluminium och gjutgods. De sistnämnda egenskaperna medförde att åtskilliga motorer, med spräckta motorblock, kunde repareras.

Någon gång under 1960-talet byggde Skoglund och Blom lokalerna som idag inrymmer Åkessons Bilcenter.  Lokalerna användes till en början som byggplats för en av ”Lisskullabåtarna” och inrymde därefter Skoglunds Maskiner – entreprenadmaskiner,  bl a kommer vi ihåg en banddriven ”bulldoser”. Verksamheten behövde så småningom mer utrymme och därför byggde Skoglund även lokalerna som idag disponeras av Bilkompaniet AB. Bilkompaniet flyttade nyligen in efter firman Bil & Motor, som avvecklades efter att i många år funnits i byggnaden.

Under 1970-talet avvecklades Sjöbergs bilverkstad och byggnaderna övertogs av Nils Eriksson o Co som byggde ut och flyttade 1975 sin verksamhet som tidigare låg vid Norsgatan.  Vid utbyggnaden bereddes plats även för en  livsmedelsaffären Åkerö Livs – idag ”Spar”. Då det behövdes rejält parkeringsutrymme för kunder revs byggnaden med Leksands Bygg – tidigare Stenbacks glas. Redan 1945 började NECO sin etablering i området genom att bygga den första lagerbyggnaden som följdes av flera varvid den sista byggdes 1971..

Hantverkets Folkhögskola, idag Företagarnas Folkhögskola, startade den första kursen den 11 okt 1953 på Walléngården. I början av 1950-talet upplät kommunen Siljegården till företagarna dit folkhögskolan senare flyttades varpå Walléngården disponerades som kontor för Stiftelsen Hantverksfrämjandet – nu Stiftelsen Hantverk & Utbildning.

Vad som här ovan berättats är en del av vad vi, Gunnar Olsson, Gunnar Siljeman, Erik Nygårds och Olle Wiktorsson, minns av de senaste 70 åren.

Då Åkerö är en gammal by finns det säkert mycket intressant att ”gräva fram” för den bycirkel vi planerar. Ett exempel, citerat ur boken ”Vår socken” – utgiven av Per Johannes 1938, lyder: ”Vid 1719 års riksdag finner vi Hans Hansson , Åkre (Åkerö), Lecksand, i riksdagen”.

Vi vill att alla, som har något att berätta om gamla tider i byn, hör av sig till någon i byalaget.  Vi kan också ha nytta av gamla kort och brev, som förmodligen finns undangömda på vindar och i byrålådor, om vi får låna och kopiera dem.

Källor för beräkning av befolkningsökning:  Förteckning över personer som skulle tilldelas ransoneringskort under kristiden – 1940-talet, ca 155 hushåll med tillsammans 415 personer, – samt 2003-års telefonkatalog, 436 telefonnummer.

Mer om Walléngården:      www.leksand.fhsk.se